Mangoo - Neverland

Vad gör ett band som släppt en kritikerrosad skiva på ett litet inhemskt bolag? Hade detta hänt under CD formatets glansdagar, skulle man antagligen relativt tidigt fått napp hos ett bolag med större resurser till produktion och distribution än det som nu pungades ut på debutskivan Neolithic 2009. Nog för att ljudkvaliteten även där håller hyfsad kvalitet. 

Uppföljaren Neverland hade man spelat in på egen hand redan en tid innan kontakten med det amerikanska skivbolaget Small Stone Records och Mad Oaks Studios ljuddesigner Benny Grotto etablerades. Inte för att ta något erkännande från kompositörerna, men med en så erfaren mixare bakom spakarna, kan man i bästa fall lyfta fram de detaljer som skiljer en bra låt från en stor dito.

En skiva som distribueras världen över, skall recenseras utgående från de ramarna. Att stommen i bandet har sina rötter i Jakobstadstrakten har inte med saken att göra i det sammanhanget. Att sedan innehållet gör detta till en uppgift som ger ömsom gåshud ömsom förundran, är något som man efteråt stolt kan konstatera.

Neverland är antagligen en rockpolis största mardröm. Mangoo struntar fullständigt i färdigt upptrampade stigar och lyckas här smälta samman influenser från ett antal olika genrer, samtidigt som uttrycket är enhetligt och kompakt. Inledningen, med titellåten i spetsen, kanske känns en aning trevande, men sätter samtidigt tonen för skivan. Progressivt, psykedeliskt och tungt
.
Niklas Björklunds syntar får ofta en framträdande roll som tillsammans med Rickard ”Pickles” Dahllunds sångmelodier och detaljer i riffen i bästa fall skapar slagkraftiga låtar och i ett par exempel till och med låtar med hitpotential. Detta lyckas bäst i ´Deathmint´, ´You, Robot´ och ´Hooks´.

´Lose Yourself´ har en väldigt catchig refräng med en lyckade harmonier. Tyvärr känns ”Pickles” sång här något ansträngd i de högre partierna, vilket drar ner på betyget för en annars snygg komposition.

De små detaljerna är en sak. Mangoo bjuder också på exempel på briljansen i det enkla. I nämnda 'You, Robot' dundras blytunga riff fram som en ångvält och bildar, egentligen utan särskilt mycket tillägg, min klara favorit på skivan.

I "mellanspelet" 'Home' plockas banjon fram. Här skraplar ett grundkoncept som i mitt tycke gärna kunde ha utvecklats till en längre låt. I sin nuvarande form skulle den dock säkert platsa som soundtrack i en film av "Oh Brother, Where Art Thou" slag.

En avdammad version av gamla godingen Datzun avslutar en skiva som jag inte tvekar att i det här skedet klassa som en av de bästa plattorna någonsin, med koppling till jakobstadstrakten.

Även om Neverland till stora delar är en rockig historia, har gott om utrymme lämnats för lugnare inslag, vilket ´Painted Black´ och nämnda ´Hooks´ är utmärkta exempel på.

Slutsatsen är att Neverland är ett album som alla fans av stoner och fuzzgenren bör göra plats för i sina skivhyllor. Dessutom ska nog alla musikintresserade i Jakobstadsregionen redan idag se till att ställa sig i kö, för detta är en skiva som också era barn och barnbarn kommer att fråga efter. På samma sätt som efterfrågan på Fantasias, Dreadlines och Regnar Hares 30-40 år gamla inspelningar hela tiden stiger.

Låter det här som en god idé, så finns skivan från och med torsdag 28.6 i CD-Dreams hylla (uppdaterad 26.6 2012 kl. 15.08). Passa också på att se Mangoo uppträda live under Jakobs Dagar. Vilket de gör den 16.7 på Skolparkens scen.

Mangoo - Neverland

Artist: Mangoo
Titel: Neverland
Speltid: 60 min 24 sek, 13 låtar
Producent: Niklas Björklund & Mangoo
Mixad av: Benny Grotto på Mad Oaks Studios
Mastrad av: Chris Goosman på Baseline Audio
Omslag och layout: Alexander von Wieding
Skivbolag: Small Stone Records
Utgivningsdatum 26.6 2012
Genre: Rock fuzz-pop, stoner, psykedelisk rock
Websida: www.mangooloid.com
Social Media: facebook.com/Mangooloid
Tillgänglig på: CD-Dreams, cdon.com, Amazon, iTunes...

Mangoo:         Niklas ”Nicke” Björklund; syntar & bakgrundssång
                      Rickard ”Pickles” Dahllund; sång, gitarr, banjo
                      Mathias ”Mattarn” Åkerlund; gitarr, bakgrundssång
                      Igor Del Toro; bas, bakgrundssång
                      Teemu Pulkkinen; trummor, bakgrundssång
                     
                      
                      Matias Långbacka: trumpet
                      Orkestrala arrangemang: Sam Fröjdö, Klosse J. Wistbacka

Även delvis publicerad i Österbottens Tidning 26.6 2012


Kristian Brunell